Their faces are all snowy and white
Nu har jag varit hemma i sex veckor. Sex veckor som har fyllts med Stockholm, återföreningar, sol, bebismys, Småland, midsommar, fuldans på hotellet med 18-åringar som stirrar och förmodligen tänker att de aldrig kommer sätta sin fot där när de är 24 (vänta ni bara, det trodde inte vi som 18-åringar heller att vi skulle) och jobb. Just nu ägnar jag mest dagarna åt att åka runt i kommunens Golf Plus - bilar på den småländska landsbygden. Kör igenom byar med röda små stugor med vita knutar, flyger förbi kohagar och ängar blommandes med midsommarblomster, hundkex och lupiner. Små sjöar dyker upp här och var och mitt i allt det vackra och pittoreska åker jag och lyssnar på the lumineers på repeat och förundras över hur fin skådeplatsen för min uppväxt egentligen är. Man ser ju inte riktigt hur fina omgivningarna är när man är liten. Åtminstone kan man inte ta in det på samma sätt som man kan nu. Man reflekterar inte riktigt över huruvida en sjö är vacker, en sjö är en sjö för en sjuåring. Varken mer eller mindre. Tankar om att jag någon gång i framtiden kommer köpa en stuga här i krokarna poppar upp allt oftare. Småland är inte så tokigt ändå. Jag har även förundrats över hur mycket den lätt undangömda småländskan blommar upp i full blom när man arbetar med äldre personer. Småländska uttryck som aldrig annars förekommer i min vokabulär kommer ur min mun, så som i jämte istället för bredvid, avslutar meningar med "så jag har" osv.
Annars skriver jag upp drömmar och mål i en gul liten skrivbok. 1. Njut av sista tiden i Uppsala, på riktigt. 2. Bli en kick-ass socionom. 3. FLYTTA TILL NEW YORK (det går bara man vill och kämpar). 4. Livet är för kort för att oroas bort - släpp det. 5. Våga! (ganska klyshigt men ibland behöver man höra klyshor för att få tummen ur).
Om två veckor slutar jag jobba. Om två veckor åker jag till Lissabon med pappa. Om två veckor fyller jag 24. Om fem veckor får jag se XX och Håkan. Om sex veckor bor jag i Uppsala igen. Den närmsta tiden ser ändå väldigt fin ut. Det ska tas vara på.
hej hej hallå dagboken
Hej mina vänner!
Nu har jag varit här i en vecka. Många kvar, tack och lov! Idag var det dags för att åka till campus för första gången. Det var ganska stort. Vi skaffade oss varsitt student id-card. Eftersom att det alltid är dimma och väldigt hög luftfuktighet där jag bor och även där skolan ligger var mitt nyplattade hår inte så platt när jag tagit mig till skolan. Det liknande mer ett afro. Därför ser jag mycket rolig ut på mitt kort. Well well. Känslan när vi var där var i alla fall positiv och jag ser verkligen fram emot att börja skolan.
Efter skolan åkte vi ner till Fisherman's wharf för att dricka kaffe och leta lägenheter till Frida och Maria. Nu ikväll har vi varit i North beach (SF:s Little Italy) och ätit middag. Mycket mysigt. Nu har jag precis kommit hem, vilket tar cirka 25 minuter från city med tunnelbanan/spårvagn- här kör man lite på allt-i-ett-tanken.
Nu ska jag lyssna på filip och fredrik en skvätt innan det är dags för sängen. Imorgon bitti tänkte jag starta mitt nya liv med en morgonpromenad på stranden. På eftermiddagen blir det Target (som jag längtat!) och matinhandling med mina roomies. Har tyvärr inte tagit foto på huset än. Och ingen speciellt bra bild på mitt rum heller. Men håll ut, det kommer.
puss & godnatt!
Nu Stockholm i 18 dagar, sen San Francisco i tio månader
Nu är jag i Stockholm. Sommaren har kommit och jag sitter på balkongen i min systers lägenhet och njuter av att bara vara. Om 16 dagar flyttar jag till San Francisco. Jag har redan hittat boende. En kompis till en kompis behövde en roomie. Jag ska dela ett hus med tre amerikaner. 10 minuters gångväg från havet. 15 minuter med buss från city. Lika långt till universitet. Det känns bra i hela kroppen.
Ikväll ska jag träffa Carro. Vi ska grilla. Jag har knappt träffat henne på 8 månader så det ska bli fantastiskt fint. Imorgon ska jag träffa Emmy. På fredag ska jag luncha med Mika och på eftermiddagen kommer Olivia och stannar över natt. På söndag ska jag träffa Hanna E. och veckan som kommer fortsätter på samma vis. Jag älskar att vara här.
Mina favoritsystrar under vemodets höst. Oklart var de fuktiga gympapåsarna är dock.
Cause I need freedom now, and I need to know how to live my life as it was meant to be
Tre och en halv vecka kvar. Sen bor jag i San Francisco. Skönt. Väggarna i Eksjö kryper närmare och närmare och min rastlöshet och tristess får mig snart att krevera.Jag vill bara gråta, fast jag egentligen inte vet varför. Jag vill här ifrån. Jag vill till något beständigt. Ett riktigt hem. Som bara är mitt. Som jag inte ska flytta ifrån. Som inte är flyktigt. Något stabilt. Jag vill börja leva. På riktigt.
Jag älskar er alla på de första två raderna
En blixtvisit hos Linn i Göteborg. 19 timmar var jag där. Vi åt middag och laddade inför lassekonsert på bästa sätt. Med Stort liv-singeln och Vinter över ån på repeat. Vi kom trots noll minuter i kö näst längst fram. Någon timma innan konserten kom Lasse ut och skulle skriva autografer. Vi var sugna på att fråga om han fått Linns brev angående låtlistan och om han hade övervägt att ta med någon låt i alla fall. Vi vågade inte men fick svaret sen. Det hade han inte. Det var på ett ungefär samma låtlista som han haft de senaste fyra åren. Tråkigt tyckte vi. Men han är ju ändå Lars. Så konserten var mycket bra ändå. Efter en ny låt som öppningslåt, (jag köpte en kostym) så undrade vi båda om den där fuktiga gympapåsen på axeln har blivit dyblöt och lite för tung för att släpa på? Paraply som spatserkäpp känns även ungefär så långt bort från lasse man kan komma. Euforin och den härliga magkänslan som brukar infinna sig efter konserten kom aldrig tyvärr. Och jag har tråkigt nog varit tvungen att inse att jag kanske på riktigt har blivit vuxen och min annars så fina besatthet för denna man börjar att släppa. Jag tyckte det var skönt att slippa köa i åtta timmar, slippa vara nervös för att inte komma längst fram, att inte känna ett behov att gå på sjuttielva konserter. Skönt, men lite tråkigt ändå.
Du går nertryckt i två alldeles för grova skor
Det tog 2 veckor exakt innan jag blev uttråkad av att vara i Eksjö. På måndag börjar jag dock jobba. Ska bli skönt trots att jag är väldigt nervös.
just nu fördriver jag tiden med att titta på gamla bilder på pappas dator och städa lite sporadiskt. Då kan man hitta gobitar som denna:
Samtliga tjejer i familjen Johansson anno 1999 på Mallorca. Jag med kort hår och allmänt killigt klädd. Det var pappa som tvingade mig att klippa mig kort. Såhär i efterhand funderar jag på om han kanske ville att jag skulle vara en kille?
Hur som haver. 55 dagar kvar till flyget lyfter. Innan dess ska jag njuta av den obefintliga sommaren som vädret hittills har bjussat på. Och lyssna på lasse lite för mycket. och kanske åka till Norrland och träffa en kär vän. Och kanske till Öland. Och till huvudstaden. Sommaren 2012 kan ha potential ändå.
just nu fördriver jag tiden med att titta på gamla bilder på pappas dator och städa lite sporadiskt. Då kan man hitta gobitar som denna:
Samtliga tjejer i familjen Johansson anno 1999 på Mallorca. Jag med kort hår och allmänt killigt klädd. Det var pappa som tvingade mig att klippa mig kort. Såhär i efterhand funderar jag på om han kanske ville att jag skulle vara en kille?
Hur som haver. 55 dagar kvar till flyget lyfter. Innan dess ska jag njuta av den obefintliga sommaren som vädret hittills har bjussat på. Och lyssna på lasse lite för mycket. och kanske åka till Norrland och träffa en kär vän. Och kanske till Öland. Och till huvudstaden. Sommaren 2012 kan ha potential ändå.
Homesick
å, vad jag längtar "hem".
Prinsessan Eva i nylackerade skor
"You will lose someone you can’t live without, and your heart will be badly broken, and the bad news is that you never completely get over the loss of your beloved. But this is also the good news. They live forever in your broken heart that doesn’t seal back up. And you come through. It’s like having a broken leg that never heals perfectly—that still hurts when the weather gets cold, but you learn to dance with the limp.”
― Anne Lamott
Jag saknar mamma idag. Personen här över har pinpointat hur det känns att vara utan någon man älskar, i mitt fall min mamma.
När sommaren var helig och nätterna var allt
Nu har jag flyttat. Hem till pappa, igen. Att lämna Uppsala var inte så jobbigt i sig. Men att säga hejdå vänjer man sig aldrig vid. Idag bokas flygbiljetter till San Francisco. Den 10e augusti 1015 från Arlanda. Det kommer gå fort. Snart bor jag där, i mitt andra hem, igen.
Sommarlovet har än så länge levererat, som synes på bilden ovan har jag varit på Lasse igen. Genrepet på Debaser i fredags var fantastiskt bra. Förväntningarna på sommarens turné är inte direkt lägre nu. Det är tur att jag bara behöver vänta en månad till nästa gång.
Varför lät du mig gå vilse?
Just idag gör det inte så mycket att jag med 90 % säkerhet kommer att kugga morgondags tenta i barnmedicin. Just idag gör det inte så mycket att jag knappt hunnit flyttpacka ett dugg. För imorgon ska jag få gå på Lasses genrep. Jag är i himlen. Det var allt jag hade att säga, klart slut.
I'm in a New York State of mind
Ikväll har jag fått två samtal från andra sidan Atlanten. Först ringde Melissa mig. "Oh, I just wanted to see your face and tell you I love and miss you!". Det var väldigt fint att få en update hur min andra familj har det. Sen ringde carro upp mig som är på sin sista anhalt på sin halvårsresa, nämligen hemma i Westchester. Nu saknar jag NY ännu mer och längtar till jag får komma dit i sommar.
Annars så har jag sålt min säng och börjar så sakteliga packa ner saker i flyttlådor. Två veckor kvar sedan flyttar jag till SF. Med ett kortare pit-stop i Eksjö och ett ännu kortare pit-stop i New York. Om jag nu får visum vill säga. Man ska ju inte ropa hej innan man kommit över bäcken som det heter. På tisdag är det dags för ambassadbesök. Det ska bli skönt att få det gjort så en biljett till amerikatt kan inhandlas.
Nu ska jag sova, imorgon väntar en dag full av pediatrik!
Washington Square Park
First Aid Kit på min favoritplats i min favoritstad. å New York, I miss u!
Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj
Så kom maj och blommande körsbärsträd. Fyra veckor kvar till flytt. Rummet är uppsagd, det känns oerhört fint. Valborg kom och gick. Jag som inte är någon stor beundrare av denna högtid flydde folkstormningen av Uppsala och åkte till Stockholm istället. I övrigt har jag börjat på sista kursen för terminen, Barnmedicin. Det är väldigt roligt! Igår var det även äntligen dags för att få se Filip och Fredrik live. Anneli och jag har väntat och längtat sedan i slutet av januari. Showen var väntan värd! Jag skrattade mig i stort sett igenom hela föreställningen.
oh those lovely little creatures
California dreamin'
Jag är inte så bra på att leva i nuet och njuta av sista tiden i Uppsala tydligen. Jag vill till SF och finaste USA nu. Förresten gör det fysiskt ont i mig att se vårbilder från New York. Ja det låter så otroligt töntigt. Men det struntar jag i. Bästa New York blir inte bättre än på våren när körsbärsträden har slått ut och allt doftar fantastiskt.
