Måndag 27.2.12
Om någon skulle vilja ge mig lite diciplin skulle jag vara mer än tacksam. Jag har suttit på biblioteket sedan 930 imorse och sitter kvar än. Jag har läst en artikel, tre sidor i en bok och flyttat om lite text på ett dokument. Hur lyckas man vara så ineffektiv? Kan jag verkligen inte göra något om jag inte är stressad?
Hur som helst om en halvtimma är det dags för hemgång. Det blir direkt att gå till Ica och träffa Karin för att laga matlådor ihop. Allt blir lite roligare när man gör saker tillsammans.
Lite mindre än sex månader kvar till jag än en gång bor i USA. Det pirrar i hela kroppen!
Jag och Hanna i Bryant Park från i somras får representera USA.
Vänner
Det är så skönt att ibland umgås med sina vänner som man har haft allra längst. Med vänner som känner en så väl att de redan innan det skett vet vad man ska säga och göra. Med vänner som säger hur glada de är för att man har valt det yrke man har valt för att det inte finns något som skulle passa en bättre i hela världen. En sådan helg har jag precis haft.
Just don't go back to Big Sur
Just idag känner jag lite för att fly härifrån. Kanske till Paris i mitten av mars för 566 kr t/r. varför inte? Jag har alltid viljat se Paris, speciellt om våren. Med blommande körsbärsträd, strosa runt i Marais och Montmartre, sitta på uteserveringar och drick vin. Gå på loppmarknader och titta på tavlor på Louvren. Historienörden i mig vill också åka ut till Versailles och gå omkring och drömma mig bort. Den främsta anledningen till denna vilja att fly Sverige är nog att Uppsala numer är en enda stor sjö av slask och smältvatten. Jag hoppas det är ett tecken på att våren är här och att jag inte kommer att vakna upp till ett" ice wonderland" imorgon. Is förvandlar mig ganska snabbt till en 85-årig tant med rullator. Jag börjar gå framåtlutad och koncentrerar mig på att inte ramla. Detta resulterar i att jag staplar fram som en liten pingvin. Å, San Francisco får gärna komma hit lite fortare. Tänk att få slippa vintern nästa år, det kommer bli det absolut bästa på väldigt länge.
Igår fick jag och mina klasskamrater för övrigt en försmak på hur vårt framtida yrke kan te sig. Jag började nästan gråta bara av att få det berättat. Hur ska det gå när det sker i verkligheten och jag är den professionella som ska bestämma huruvida en liten tjej eller kille ska bli omhändertagen. Eller när jag ska vara personen en liten tjej eller kille berättar för att de har sett när deras mamma har blivit våldtagen av deras pappa. Självklart har jag varit på det klara hela tiden med vad det är jag har gett mig in på. Jag vet att det kommer bli tufft, men någonstans tror och hoppas jag att jag ändå kommer kunna göra en skillnad i dessa barns och familjers liv. Jag antar att det är det som kommer att driva en.
Annars sitter jag mest i Annelis kök och kuckilurar eller i Maddes vardagsrum. Även denna termin fortsätter med operation: undvika korridoren. Jag orkar inte. Min känsla av att vara ensam har även återkommit så smått. Men en snabbt minskade bostadskö ger hopp om att kunna flytta inom två månader. Jag och Anneli sitter och funderar ut den perfekta roadtripen längs highway one. Med avstickare till Harry Potter World och New York. Det blir fint det. Det preliminära beskedet från California State kom idag, inte att förväxlas med det preliminära beskedet från Uppsala. Även där kom jag hur som helst in i San Francisco. Enligt kvinnan som har hand om utbytet i Uppsala är det i princip färdigt nu. Jag kan tydligen inte säga det nog med gånger. Men jag ser så mycket fram emot detta att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Tanken på att jag kommer kunna få tillbaka det där fina självförtroendet som bara USA kan frambringa gör att jag slår kullerbyttor inombords.
å jag skiter i att svara när det ringer. Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam. Jag retirerar och är snart tillbaka på gatorna jag lärde mig gå
Jag kan nog inte helt och hållet förklara hur mycket jag tycker om denna man. Så jag ska inte ens försöka. Hur som helst är han det allra bästa av sällskap sådana här kvällar i mitten av Februari, när termometern visar alldeles för många minusgrader och jag inte vill flytta tillbaka till mitt lilla korridorsrum. Jag tror att jag lånar Annelis lägenhet för alltid.
Do you talk in the middle of Seinfeld? Do you read more than two books a month? Do you get racist or sexist when you've had a few? Is it fine if I make more money than you ?
Idag är bästa Hello Saferide soundtrack för mitt hemtentaskrivande. Det går sakta sakta framåt. Svårare än jag trodde. Snart promenad för hopp om bättre inspiration!
Stockholm is cold but I've been told I was born to endure this kind of weather
Jag har blivit lite smått besatt av First Aid Kit. Ett fint sällskap när man är hemma själv en fredagkväll när ens vänner hellre går på Värmlands än ÖG.
Idag står brunch med Mika och sen hemtenta på schemat. Det händer inte jättemycket i mitt liv för tillfället. Slutgilitigt besked om USA kommer vecka 20. Som vanligt har jag ångest och är orolig för att mitt sista brev till campuset inte är tillräckligt bra och att jag ska ha missuppfattat någon väsentlig del. Förutom detta börjar mitt liv kännas bättre och bättre för varje dag. Ingen grå slöja över det längre. Jag är glad. Nästan hela tiden. Man kan ju inte egentligen begära mer. Nästa steg är att leta sig ut lite mer och inte gömma mig inomhus med Spotify. Och skaffa träningskortet som jag tjatat om i två år. Det är dags nu.
The only place in North America not destroyed by the government
Idag kom den preliminära placeringen inför mitt år i USA. Med största sannolikhet blir det San Francisco som blir mitt hem mellan augusti 2012 och juni 2013. Det kommer bli fantastiskt!
