Å gamla trästad, vackra gamla Eksjö

På fredag åker jag äntligen hem till Eksjö! Då ska jag få vara hemma i 1 ½ vecka. 1 ½ vecka av total tystnad när jag ska sova. 1 ½ av att få sova i min underbara säng. Där är det ingen granne som har fest mitt i veckan utan att säga till innan. Jag förstår inte riktigt grejen med att ha fest när man bor i korridor, och speciellt inte om man inte har förvarnat med en lapp innan. Är inte det respektlöst? Jag längtar så till jag kan få något annat och kan flytta härifrån. Som tur är har jag en mycket förstående och fin vän cirka femtio meter ifrån mig som jag ska få sova hos i natt. Tack och lov för det!

Hur som helst, jag har seminarie imorgon och har inte pluggat så mycket för det. Kan mest tänka på att jag ska få åka och hänga med min kära syster Hanna imorgon kväll och sen få åka hem som sagt.

Annars så har jag bokat tid för mitt TOEFL-test. Det är ett engelskatest för personer som inte har engelska som modersmål och ska söka in till univeristet i exempelvis USA. För att komma in på vilket jag vill måste jag få minst 90 poäng. Jag vet inte riktigt hur många poäng man kan få men jag tror nog inte att det ska vara några problem. Jag håller på att fundera på om jag ska välja New York eller San Francisco i första hand. Som stad betraktad vill jag helst till New York såklart, men vad kurser betraktat så skulle jag få till en bättre kursmotivering med kursutbudet i San Francisco, så vi får väl se hur det kommer gå.

Igår var jag också på studiebesök på kvinnojouren. Väldigt hemskt men mycket intressant. Det blir det nog en längre utläggning om lite senare. Nu ska jag bege mig till A.


"Det är därför jag inte pratar så mycket"



Igår var det åter igen dags för att se världens bästa lasse live. Var sju månader sedan sist så det var på tiden. Det var min 15de konsert med lasse och den första när jag inte stod längst fram. Jag vet inte om det beror på min stigande ålder eller vad det kan vara men det kändes ändå helt okej.
Som vanligt när han spelar mer avskalat med mest akustiskt och lite elektriskt blir det fantastiskt. De nya låtarna är som sagt väldigt bra. Den här över är "Ett slags liv". Fin. Två fina versioner av Stockholmskyss och Söndermarken spelades också. Han bjöd även på ett ovanligt roligt mellansnack.

"1998 skrev jag en låt om en tjej. Jag hade då flyttat till Stockholm men var fortfarande mycket i Linköping, Där umgicks jag med en tjej som jag tyckte om väldigt mycket. Men det hände aldrig någonting. Sen efter sommaren så skulle hon flytta till London. Och det var ju inte kul. Ganska hemskt faktiskt. Samma dag som hon skulle åka så ringde jag upp henne för att berätta hur jag kände. Hon svarade inte så jag talade in ett meddelande. Det där meddelandet blev inte så bra, så jag ringde upp igen för att förklara vad jag menade i det första. Men det där andra meddelandet blev ännu mer konstigt och jag var tvungen att ringa upp igen för att förklara vad jag menade i det andra meddelandet. Tillslut hade jag lämnat fyra meddelanden där jag försökte förklara vad jag menade. Och det är väl därför jag inte pratar så mycket. "

en svår och jobbig grej

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..



fina låt!


blä

Alltså, jag måste hitta en lägenhet innan jag blir tokig! Att bo på nation innebär allt för mycket livlighet om kvällar/nätter, vilket inte är så bra för någon som är så pass ljudkänslig som jag. Det hjälper inte ens med öronpropppar. Jag får snart panik. Jag vill inte behöva oroa mig varje kväll för att min granne ska ha fest så att jag inte kan sova. Jag vill inte behöva sova över hos en kompis minst en gång i veckan för att jag inte kan sova hemma. Jag vill inte behöva ringa och väcka mina vänner halv 1 på natten för att min granne bestämmer sig för att huxflux ha fest och ha så hög musik på att min säng vibrerar. Jag orkar inte riktigt. Jag vet att jag låter som en gammal tant, men så är det. allt är lite blä för tillfället :/

Lars Winnerbäck på Cirkus den 10 oktober


Lassebiljetter är fixade och jag kunde nog inte vara gladare! Att det bara är en vecka kvar till konserten gör inte saken sämre! Nu är det enda orosmomentet att biljetterna ska komma fram safe and sound till min brevlåda senast på fredag!

RSS 2.0