San Francisco

I mitten av augusti flyttar jag tillbaka till USA. Jag har kommit in på California State University. Jag förstår inte riktigt det hela än. Jag kan inte förstå att jag ska få bo i USA ett år till. Exakt stad blir klart i februari, jag hoppas innerligt det blir San Francisco! Det är helt fantastiskt!


One of those days

"Trodde årets sista gig var gjort, men när Plura ringer så tar man gitarren och åker... Ikväll gästar jag, Håkan Hellström, Winnerbäck, Sahara-Maria och Moneybrother Eldkvarn på Cirkus! Det kommer bli GRYMT!!" - Pernilla Andersson. Detta är vad jag möts av när jag kommer hem till Uppsala. Att jag för ett antal månader sedan övervägde att köpa biljett till just denna konsert gör inte det hela roligare.
Annars är jag nervös för ett stundande läkarbesök. Det är vid sådana här tillfällen man önskar att mamma fortfarande hade funnits. Givetvis inte enbart vid dessa tillfällen, det önskar man hela tiden, men det blir tydligare nu. Jag är rädd, och det är inte ens något farligt jag ska göra, men mamma var alltid väldigt bra på att lugna och trösta mig. Pappa besitter inte riktigt denna färdighet. Det enda jag vill göra är att få detta överstökat och få åka hem. Jag hoppas att dessa fyra dagar går fort.
Något som är roligt är i alla fall att jag ska få se bästa Säkert! för sjätte gången på onsdag tillsammans med mina fina systrar. Vad bra det skulle vara om man kunde snabbspola fram tiden så att allt det där läskiga är över på en minut och att jag sitter på fjärde raden på Cirkus om typ en halvtimma. Nä nu ska jag sluta beklaga mig, ännu en gång. Som sagt är jag i Småland om fyra dagar och ska fira jul med världens bästa pappa och systrar.

In a New York State of mind

Dagen har jag spenderat hos Madde. Hon ska åka till Toronto imorgonbitti för att hälsa på sin andra familj. Vi har pratat om hur fint det är att vi båda två har varsin andra familj i Nordamerika. Hur fint det är att kunna åka runt halva jorden och känna att man är hemma. Att man är älskad av människor som faktiskt inte måste det. Vi pratade om hur fint det är att ha ett land som känns nästan lika hemma som Sverige. Hur lukter kan få en att börja gråta. Vi har pratat om hur fint det är att sitta på en flygplats med en kopp kaffe och känna att man är på väg någonstans. Vi har pratat om hur fint det är att sitta på ett flygplan som är mitt över Atlanten och vara helt isolerad från alla man känner. Det gör liksom ingenting för att man är på väg till den där platsen som man älskar över allt annat. Vi har pratat om att man ibland måste göra saker enbart för att det gör en glad, exempelvis att köpa flygbiljetter för 8000 kronor. Vi har haft det fantastiskt bra idag. Men det fick mig att sakna New York, Chappaqua och allt och alla som har med det och göra. Jag hoppas innerligt att Meliss ger mig klartecken att komma i mitten av januari. Hon har lovat att återkomma efter den 19e. Det skulle nog göra hela min vår. Bara att få komma ut från JFK, känna dofterna, gråta av att man är sentimental, lyssna på The killers och Parken påväg in till Grand Central och på tåget genom Westchester, precis som förr. Att få överraska Chloe och Lexie och få världens längsta kram av Melissa. Att få höra av Seth att det är fint att se mig igen. Att få höra två små tjejer säga "I love you" och "Don't you dare leave us again". Att få gå ner hela vägen längs 5th avenue till Washinton Square Park och sen vidare ner till West Village. Precis som vanligt. Åh, vad jag längtar!

Pepparkakshus, engelskaprov, telefonsamtal med USA och feber

Som rubriken antyder har de senaste dagarna innehållt lite smått och gott. I torsdags bakade jag, Anneli och Mika pepparkakshus och lussebullarna. Som man kan se på bilden ovan så skulle pepparkakshusen inte vinna en skönhetstävling direkt. Jag körde mest efter devisen: the more the better.
I lördags var det dags för mitt TOEFL-test (test of english as a foreign language). Det var ganska svårt i och med tidspressen. Men på de flesta delar tror jag det gick helt okej i alla fall.
I söndags kväll pratade jag med finaste familjen Goldman. Chloe fyllde 11 så jag ringde och överraskade henne. Hon blev väldigt glad och skrek i telefonen! OOOOh, AMANDA! I miss you so much! Efter en redogörelse av vad hon fått i födelsedagspresent fick jag prata med Melissa och Lexie. Melissa och jag diskuterade eventuell visit i januari. Skulle vara så himla fint, tyvärr upptäckte jag precis att flygpriserna precis höjts ganska mycket. Så vi får se hur det blir. Hur som helst ett fint avslut på en bra vecka.
Igår fick jag feber och ont i kroppen. Är lite rädd att det kan vara influensa.
Bortsett från feber är det mesta ganska bra. I onsdags blev jag erbjuden en 1,5a. En jättefin lägenhet med trägolv och fint kök. Tyvärr kostade den 5200 kr i månaden, vilket är lite för mycket för en fattig student som jag. Så jag fick motvilligt tacka nej. Jag hoppas dock att jag inte försuttit mina chanser och att jag kan hitta en lägenhet som ligger mer i min prisklass relativt snart. Jag är så trött på korridorslivet nu.

RSS 2.0