Amanda

Nu har jag varit hemma i sex veckor. Sex veckor som har fyllts med Stockholm, återföreningar, sol, bebismys, Småland, midsommar, fuldans på hotellet med 18-åringar som stirrar och förmodligen tänker att de aldrig kommer sätta sin fot där när de är 24 (vänta ni bara, det trodde inte vi som 18-åringar heller att vi skulle) och jobb. Just nu ägnar jag mest dagarna åt att åka runt i kommunens Golf Plus - bilar på den småländska landsbygden. Kör igenom byar med röda små stugor med vita knutar, flyger förbi kohagar och ängar blommandes med midsommarblomster, hundkex och lupiner. Små sjöar dyker upp här och var och mitt i allt det vackra och pittoreska åker jag och lyssnar på the lumineers på repeat och förundras över hur fin skådeplatsen för min uppväxt egentligen är. Man ser ju inte riktigt hur fina omgivningarna är när man är liten. Åtminstone kan man inte ta in det på samma sätt som man kan nu. Man reflekterar inte riktigt över huruvida en sjö är vacker, en sjö är en sjö för en sjuåring. Varken mer eller mindre.  Tankar om att jag någon gång i framtiden kommer köpa en stuga här i krokarna poppar upp allt oftare. Småland är inte så tokigt ändå. Jag har även förundrats över hur mycket den lätt undangömda småländskan blommar upp i full blom när man arbetar med äldre personer. Småländska uttryck som aldrig annars förekommer i min vokabulär kommer ur min mun, så som i jämte istället för bredvid, avslutar meningar med "så jag har" osv.

Annars skriver jag upp drömmar och mål i en gul liten skrivbok. 1. Njut av sista tiden i Uppsala, på riktigt. 2. Bli en kick-ass socionom. 3. FLYTTA TILL NEW YORK (det går bara man vill och kämpar). 4. Livet är för kort för att oroas bort - släpp det. 5. Våga! (ganska klyshigt men ibland behöver man höra klyshor för att få tummen ur).

 

Om två veckor slutar jag jobba. Om två veckor åker jag till Lissabon med pappa. Om två veckor fyller jag 24. Om fem veckor får jag se XX och Håkan. Om sex veckor bor jag i Uppsala igen. Den närmsta tiden ser ändå väldigt fin ut. Det ska tas vara på.