Amanda

Det tog 2 veckor exakt innan jag blev uttråkad av att vara i Eksjö. På måndag börjar jag dock jobba. Ska bli skönt trots att jag är väldigt nervös.
just nu fördriver jag tiden med att titta på gamla bilder på pappas dator och städa lite sporadiskt. Då kan man hitta gobitar som denna:

Samtliga tjejer i familjen Johansson anno 1999 på Mallorca. Jag med kort hår och allmänt killigt klädd. Det var pappa som tvingade mig att klippa mig kort. Såhär i efterhand funderar jag på om han kanske ville att jag skulle vara en kille?

Hur som haver. 55 dagar kvar till flyget lyfter. Innan dess ska jag njuta av den obefintliga sommaren som vädret hittills har bjussat på. Och lyssna på lasse lite för mycket. och kanske åka till Norrland och träffa en kär vän. Och kanske till Öland. Och till huvudstaden. Sommaren 2012 kan ha potential ändå.

å, vad jag längtar "hem".

"You will lose someone you can’t live without, and your heart will be badly broken, and the bad news is that you never completely get over the loss of your beloved. But this is also the good news. They live forever in your broken heart that doesn’t seal back up. And you come through. It’s like having a broken leg that never heals perfectly—that still hurts when the weather gets cold, but you learn to dance with the limp.”

― Anne Lamott

Jag saknar mamma idag. Personen här över har pinpointat hur det känns att vara utan någon man älskar, i mitt fall min mamma.

Nu har jag flyttat. Hem till pappa, igen. Att lämna Uppsala var inte så jobbigt i sig. Men att säga hejdå vänjer man sig aldrig vid. Idag bokas flygbiljetter till San Francisco. Den 10e augusti 1015 från Arlanda. Det kommer gå fort. Snart bor jag där, i mitt andra hem, igen.
Sommarlovet har än så länge levererat, som synes på bilden ovan har jag varit på Lasse igen. Genrepet på Debaser i fredags var fantastiskt bra. Förväntningarna på sommarens turné är inte direkt lägre nu. Det är tur att jag bara behöver vänta en månad till nästa gång.