Amanda

När mammor dör,
då förlorar man
ett av väderstrecken.
Då förlorar man
vartannat andetag:
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.
- Göran Tunström

Nu är jag tillbaka i ett snötäckt Uppsala. Det känns ganska tomt. Fast ändå ganska fint att få sitta i Annelis kök igen. New York är som det alltid är, underbart. Jag har redan sagt det många gånger men det tåls att sägas igen, jag är så fantastiskt glad att jag ska få bo i USA i tio månader till. Jag förstår inte vad det är som gör att jag mår så bra av att bara vara där. Men jag fylls liksom upp av någon slags eufori. Ingenting blir tråkigt eller jobbigt.

Å, vad jag älskar det här landet! Å, vad jag älskar New York! Å, vad jag älskar Chappaqua! Och å, vad jag älskar familjen Goldman! Jag är alltså tillbaka i världens bästa förort till världens bästa stad! Jag kom igår eftermiddag och mötte Melissa på Grand Central. Det var ett kärt återseende! På tåget hem presenterade hon mig för en bekant på följande sätt: "This is Amanda. My kids last au pair. But she's more like my older daughter, so I just call her that". Bättre början än så är svår att få. När vi kom fram till Chappaqua blev vi  upphämtade av Seth och Lexie. Lexie öppnade bildörren och stack ut sitt söta lilla huvud och sa att jag var mig lik och att hon saknat mig. Fina unge! Därefter åkte vi till huset där Chloe och Jennie väntade. Chloe kom ut till mig i kapprummet och gav mig en kram och ett stort leende. De hade båda växt något sjukt på bara sju månader! Sen var det dags för grekiskt, som jag saknat gyron! Så pass mycket att det fick bli en idag också. Idag har jag umgåtts mest med den nya aupairen Jennie. Vi har mestadels bara pratat och druckit kaffe. Sen kom L hem och hann inte göra så mycket innan det var dags att åka till tennisen och därefter direkt till skolan och hämta Chloe och köra henne till gymnastiken och sen åka och hämta de snart igen. Nu ikväll har hela familjen minus Lex tittat på HP - deathly hallows pt 2 och ätit pizza. Det är så fantatstiskt att vara hemma i Chappaqua igen att jag saknar ord. Imorgon får vi se vad som händer, inget riktigt utstakat. Kanske blir det stan om vädret håller sig något såndär. Annars blir det på söndag. Ska visa Jennie godbitarna av stan, i mitt tycke.

Så var jullovet över. Imorgon åker jag tillbaka till Uppsala. Tenta på onsdag. Psykologi. Känns lite kämpigt för tillfället. Mycket att pressa in.

Julen har i alla fall varit fantastiskt skön! Jag behövde verkligen vara hemma i 2 ½ vecka. Jag har umgåtts mycket med familjen, vänner och med mig själv. Jag behövde nog vara själv lite. Av lite olika anledningar, vissa som jag inte riktigt vet, har jag inte kunnat vara själv så mycket under hösten. Mycket berodde nog på just hösten, lite på att åtta års-dagen närmar sig. Jag vill inte riktigt. Men hur mycket jag än stretar emot kommer dagen att komma. Korridorsfest börjar bli planerad just på världens äckligaste dag och jag vet inte riktigt hur jag ska komma undan utan att behöva berätta för mina grannar.

Hur som helst, i söndags bokade jag New York. Jag kände att jag behövde få komma dit. I februari kommer en jobbig undersökning och jag behöver en liten pick me up. Så på torsdag morgon bär det av till världens bästa stad och v-familj! Längtar så jag spricker! Ska vara där i åtta dagar och bara vara. Umgås med mina fina tjejer som växer så det knakar, äta middag med min fina v-mamma, gå runt till alla mina favoritplatser i city och lyssna på musik, titta på folk. Gå till Lefteris gyra i Mt Kisco. köra bil. åh!

Nu ska jag sova och sen inleds gå-in-i-mig-själv-och-plugga-till-jag-spyr-bara-jag-hör-namnet-Freud. See u in NYC.