Uppsala, vi kan väl vara vi med varann efter allt

Nu är jag tillbaka i ett snötäckt Uppsala. Det känns ganska tomt. Fast ändå ganska fint att få sitta i Annelis kök igen. New York är som det alltid är, underbart. Jag har redan sagt det många gånger men det tåls att sägas igen, jag är så fantastiskt glad att jag ska få bo i USA i tio månader till. Jag förstår inte vad det är som gör att jag mår så bra av att bara vara där. Men jag fylls liksom upp av någon slags eufori. Ingenting blir tråkigt eller jobbigt.
Samma morgon som jag skulle lämna Chappaqua tog jag ut Lexie till bussen. Precis innan den kom sa hon: "Amanda, Sweden is a horrible place! Stay here with me! I hate it when you leave.". Därefter började hon darra på läppen och se så bedrövad ut som bara hon kan. Melissa sa lite senare att hon alltid känner sig så nere när jag har åkt. Och det går ju inte att förneka att man mår fantastiskt bra när man får höra sånt! Men om sju månader är jag tillbaka i det stora landet i väst och jag känner redan nu att det kommer att bli ett av de bästa åren i mitt liv.
Hur som helst. Nu är jag alltså tillbaka i Uppsala och nu ska jag njuta av de fyra månader som återstår. Det blir nog en fin vår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0