Just don't go back to Big Sur
Just idag känner jag lite för att fly härifrån. Kanske till Paris i mitten av mars för 566 kr t/r. varför inte? Jag har alltid viljat se Paris, speciellt om våren. Med blommande körsbärsträd, strosa runt i Marais och Montmartre, sitta på uteserveringar och drick vin. Gå på loppmarknader och titta på tavlor på Louvren. Historienörden i mig vill också åka ut till Versailles och gå omkring och drömma mig bort. Den främsta anledningen till denna vilja att fly Sverige är nog att Uppsala numer är en enda stor sjö av slask och smältvatten. Jag hoppas det är ett tecken på att våren är här och att jag inte kommer att vakna upp till ett" ice wonderland" imorgon. Is förvandlar mig ganska snabbt till en 85-årig tant med rullator. Jag börjar gå framåtlutad och koncentrerar mig på att inte ramla. Detta resulterar i att jag staplar fram som en liten pingvin. Å, San Francisco får gärna komma hit lite fortare. Tänk att få slippa vintern nästa år, det kommer bli det absolut bästa på väldigt länge.
Igår fick jag och mina klasskamrater för övrigt en försmak på hur vårt framtida yrke kan te sig. Jag började nästan gråta bara av att få det berättat. Hur ska det gå när det sker i verkligheten och jag är den professionella som ska bestämma huruvida en liten tjej eller kille ska bli omhändertagen. Eller när jag ska vara personen en liten tjej eller kille berättar för att de har sett när deras mamma har blivit våldtagen av deras pappa. Självklart har jag varit på det klara hela tiden med vad det är jag har gett mig in på. Jag vet att det kommer bli tufft, men någonstans tror och hoppas jag att jag ändå kommer kunna göra en skillnad i dessa barns och familjers liv. Jag antar att det är det som kommer att driva en.
Annars sitter jag mest i Annelis kök och kuckilurar eller i Maddes vardagsrum. Även denna termin fortsätter med operation: undvika korridoren. Jag orkar inte. Min känsla av att vara ensam har även återkommit så smått. Men en snabbt minskade bostadskö ger hopp om att kunna flytta inom två månader. Jag och Anneli sitter och funderar ut den perfekta roadtripen längs highway one. Med avstickare till Harry Potter World och New York. Det blir fint det. Det preliminära beskedet från California State kom idag, inte att förväxlas med det preliminära beskedet från Uppsala. Även där kom jag hur som helst in i San Francisco. Enligt kvinnan som har hand om utbytet i Uppsala är det i princip färdigt nu. Jag kan tydligen inte säga det nog med gånger. Men jag ser så mycket fram emot detta att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Tanken på att jag kommer kunna få tillbaka det där fina självförtroendet som bara USA kan frambringa gör att jag slår kullerbyttor inombords.
Kommentarer
Trackback
