Amanda

I söndags skulle min kära mamma ha fyllt 56 om allt hade varit som det skulle. Men nu är det inte som det ska. Nu blev hon bara 48 år och ligger i en grav. Fast det gör hon nog inte heller längre. Nu är hon bara jord. En del av naturen. Jag tycker att det är lite läskigt att livet bara har sin gilla gång. Visst finns hon alltid med i tanken. Jag tror inte det gått en dag sedan hon dog som jag inte tänkt på henne. Men det känns så ledsamt att livet faktiskt går vidare utan henne. Jag kan bevisligen överleva utan henne, om än lite mindre glad och nöjd med tillvaron.