Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan
Förra veckan innehöll panikskrivande av B-uppsats och utbytesansökan. Nu är båda inlämnade och luften gick liksom ur mig samtidigt som jag la ansökan på lådan. Nu känner jag mig nästan lite tom och en olustig känsla som funnits och grott den senaste månaden har börjat blomma ut för fullt. Jag känner mig inte trygg av någon anledning. Det enda jag vill är att komma hem till pappa, mia, emmelie, jess och erika. Om det beror delvis på att en jämnårig tjej med mig från Eksjö dog igår vet jag inte. Men nu känns det oerhört viktigt att umgås med de som betyder något. Att bara få vara. Så på fredag eftermiddag åker jag ner till Småland igen. En hel helg utan måsten och min egen ljuvliga säng.
Hur som helst fick jag, med hjälp av Jakob, fason på mitt ansökningsbrev. Så nu är det bara att hoppas! Om en månad får man veta preliminärt om det blir något. Jag vill fakatiskt inget hellre nu än att få åka iväg, ännu ett år. Jag ändrade mig i sista stund och satte Toronto som första val istället för New York som åkte ner till andra plats. Mestadels för att det är lättare att komma in i Toronto. Men det tar trots allt bara en timma att flyga till New York från Toronto. Men chansen att jag blir antagen dit är väl inte heller jättestor, men som sagt, vi får se.
Idag träffade jag Hanna och Carro. Det var fint att se dem, var ganska längesedan sist. Carro åker till Nya Zeeland på fredag och blir borta ett halvår. Så länge har jag inte varit borta från henne! Vi får se hur det går. Vi ska äta lunch på torsdag som ett sista hejdå på ett halvår. Farväl är alltid jobbiga, hur många gånger man än gjort det. Man borde ju vara van vid det här laget. Men en positiv sak är i alla fall att jag inte känner att jag gjorde fel som nobbade att följa med till NZ. Det är nog inte min grej, jag hör nog hemma i Nordamerika. Det känns otroligt fint!
Nu är det snart bara en kurs kvar för denna termin. Nästa termin börjar våra profiler sätta igång. Det ska bli fantastiskt roligt! Bara roliga kurser. Om barn och utvecklingspsykologi/patologi och barnmedicin! Så nu kommer det väl visa sig om jag valt rätt program och framtida yrke. Men jag tror allt det. Tråkigt bara att lönen ska vara så dålig, men man kan ju inte få allt här i livet.
Känner att inlägget blev väldigt spretigt, men det är så det ser ut i mitt huvud för tillfället. Lite för många tankar och lite för lite plats för dem. Och lite för mycket höst. ingen bra mix.
Hur som helst fick jag, med hjälp av Jakob, fason på mitt ansökningsbrev. Så nu är det bara att hoppas! Om en månad får man veta preliminärt om det blir något. Jag vill fakatiskt inget hellre nu än att få åka iväg, ännu ett år. Jag ändrade mig i sista stund och satte Toronto som första val istället för New York som åkte ner till andra plats. Mestadels för att det är lättare att komma in i Toronto. Men det tar trots allt bara en timma att flyga till New York från Toronto. Men chansen att jag blir antagen dit är väl inte heller jättestor, men som sagt, vi får se.
Idag träffade jag Hanna och Carro. Det var fint att se dem, var ganska längesedan sist. Carro åker till Nya Zeeland på fredag och blir borta ett halvår. Så länge har jag inte varit borta från henne! Vi får se hur det går. Vi ska äta lunch på torsdag som ett sista hejdå på ett halvår. Farväl är alltid jobbiga, hur många gånger man än gjort det. Man borde ju vara van vid det här laget. Men en positiv sak är i alla fall att jag inte känner att jag gjorde fel som nobbade att följa med till NZ. Det är nog inte min grej, jag hör nog hemma i Nordamerika. Det känns otroligt fint!
Nu är det snart bara en kurs kvar för denna termin. Nästa termin börjar våra profiler sätta igång. Det ska bli fantastiskt roligt! Bara roliga kurser. Om barn och utvecklingspsykologi/patologi och barnmedicin! Så nu kommer det väl visa sig om jag valt rätt program och framtida yrke. Men jag tror allt det. Tråkigt bara att lönen ska vara så dålig, men man kan ju inte få allt här i livet.
Känner att inlägget blev väldigt spretigt, men det är så det ser ut i mitt huvud för tillfället. Lite för många tankar och lite för lite plats för dem. Och lite för mycket höst. ingen bra mix.
Kommentarer
Trackback
